Min resa med kroniska hälsoproblem började någonstans i 8-årsåldern då jag plötsligt fick en attack med andnöd och total panik i hela kroppen. Jag minns hur jag sprang ut och slängde mig på gräsmattan utanför vårt hus och kämpade för att få luft. Vad som följde var många långa sömnlösa nätter med kraftig ångest och extrema svettningar. Jag började få vredesutbrott utan någon egentlig anledning och gick igenom periodvis mental utmattning vilket gjorde att minsta lilla sak som krävde fokus blev bortprioriterad.
Jag tävlade som landsvägscyklist genom tonåren, antagligen mycket på grund av att mina värsta symtom inte direkt kändes när jag jobbade hårt fysiskt. Den fysiska förmågan var inte begränsad under denna tiden och jag hade stora framgångar som bland annat satte tre segrar i ungdoms-SM på min meritlista. Efter min karriär som ungdomscyklist upptäckte jag att jag kunde använda droger för att hantera mina värsta symtom. Min första upplevelse med MDMA hade jag som 17-åring och den öppnade upp en helt ny värld för mig. Jag fick känna på hur kroppen kändes utan det kroniska lidande som hade följt mig i tio år vid det laget.
Som alltid med droger landar man igen och måste möta sin vardag. Jag kämpade mig fram under några år med hjälp av olika substanser vilket i längden skapar sina egna problem. Till sist blev de negativa effekterna av drogerna värre än det lidande jag redan bar på och sökandet efter andra sätt att hantera mina problem startade. Jag testade psykedelia för första gången under denna perioden vilket hade en kraftig påverkan på riktningen mitt liv skulle ta. Jag förstod direkt att något mycket viktigt hände under sessionen. Jag kunde se de undermedvetna processer som drev stora delar av mitt liv från ett glasklart fågelperspektiv, helt utan känslomässig inblandning. Festandet och drogmissbruket slutade helt på en gång och ett nytt kapitel öppnade sig i mitt liv.
Jag flyttade ifrån min hemstad, slutade äta skräpmat och började meditera dagligen. Jag tittade över all den vetenskapliga litteraturen som fanns på psykedeliska droger fram tills dess och upptäckte att upplevelserna jag haft var universella och väl dokumenterade. Psykedelia-sessionerna blev mer seriösa och mer kraftfulla när kunskapen jag samlade på mig implementerades. Ganska snart hade jag den där djupaste upplevelsen och insåg att arbetet som återstod för att fullt ut integrera den skulle behöva göras i det vardagliga livet. Psykedelian hade inget mer att visa mig just då.
Min fysiska hälsa gjorde en störtdykning under denna perioden där jag utvecklade brutala nervsmärtor i huvudet och ansiktet i kombination med skakningar och darrningar. Extrem utmattning där jag ofta knappt orkade ta mig från soffan till sängen på kvällen började dyka upp periodvis. Jag kunde inte ens komma förbi sjuksköterskan för att få prata med en läkare när jag försökte få hjälp.
”Vad ska vi göra för dig om du inte vill äta smärtstillande” sa hon riktigt snäsigt. Jag försökte övertala henne om att jag behövde prata med en läkare för att få hjälp med att lista ut vad som var fel på mig, helt förgäves. Jag försökte få hjälp från sjukvården vid ett par tillfällen men tvingades inse att jag var tvungen att lösa detta själv.
Jag hade utvecklat ett omfattande spirituellt liv vid det här laget och hittade mig själv sittandes i meditation på ett hårt marmorgolv i en liten stad i södra Indien. Fem år av i stort sett konstant meditation följde, till stora delar fylld av djup ångest och extrem fysisk smärta. När jag inte mediterade studerade jag olika vägar tillbaka till hälsa, men inget hjälpte. Jag åt en vegansk diet under perioden när mitt tillstånd förvärrades som mest och tog snabbt tillbaka ägg, fisk och ost i dieten vilket stabiliserade mig och mildrade smärtorna något. Efter fem år av meditation och granskning av mitt inre tvingades jag inse att ångesten inte var orsakad av psykologiska processer, det måste vara något annat.
Jag övergick till en strikt LCHF-diet vilket minskade både vikt och inflammation avsevärt och mådde bra nog för att börja träna. Jag hittade en riktigt bra naturterapeut som hjälpte mig att komma tillrätta med mina skadeproblem och med att balansera kroppen. Jag mådde bättre än vad jag hade gjort på många år. Jag kunde träna på 100 procent igen vilket jag inte kunnat göra sedan jag var tonåring.
Någonstans här började problem som jag jobbat med tidigare att komma tillbaka, så vi behandlade igen och det blev bättre. Problemet var bara att problemen fortsatte att komma tillbaka. Jag förstod att det var något som skadade mig och hade känslan av att jag borde undersöka om jag hade borrelia, men det var nog bara en del av problemet.
När man börjar titta på borrelia börjar man snart också titta på co-infektioner som jag diagnostiserat flera stycken av. Den där andnöden från när jag var liten och som följt mig hela livet, de där svettningara som gör att man vaknar av frossa dyngblöt i sin egen svett och den djupa ångesten som äter en inifrån, det var babesia. Vredesutbrotten som började plötsligt och utan tidigare tecken på sådant beteende orsakas ofta av bartonella.
Det är kroniska fästingrelaterade infektioner som gjort mig sjuk hela livet. Att jag inte tänkt på det, det var ju uppenbart.
Jag har studerat dagligen i hela mitt vuxna liv och fick nu något nytt att sätta mig in i. Jag har lagt den mesta av min studietid på holistisk medicin för att försöka läka mig själv så kunskapsbasen var redan stor vid det här laget.
En djupdykning i de här till stor del antibiotikaresistenta fästingrelaterade infektionerna tillsammans med en fördjupning i immunologi och örtmedicinska sätt att jobba med detta fick mig på benen igen. Det tillsammans med ett omfattande protokoll för att stötta utrensning och för att hantera specifika symtom som uppstod under behandlingen.
Kinesiologi har varit ovärderligt för att zooma in på vad som behöver jobbas med och Rifebehandlingar har i kombination med örter och homeopati varit mycket hjälpsamt Jag är inte helt frisk när jag skriver detta, men jag kan leva ett normalt liv igen. Resten läker vi över tid.
