Fungerar antibiotika för borrelia?

Det finns flera olika typer av antibiotika som är mer eller mindre effektiva mot spiroketformen av borrelia varav doxycyklin är en. Vi ser i denna studien hur doxycyklin minskade förekomsten av spiroketer med ca 90% i cellkultur men fördubblade samtidigt närvaron av den runda formen. Den runda formen innehåller hela bakteriens DNA och kan vid rätt omständigheter åter igen bli spiroket och orsaka symtom.

De fem antibiotika som testades minskade formation av biofilmkolonier med endast 30-55%. Författarna av studien drar slutsatsen att kvarvarande borrelia i sin runda form och biofilmliknande kolonier kan vara en förklaring till misslyckad behandling och bestående symtom efter behandling med antibiotika.

Vi ser samma resultat av antibiotika­användning vid många olika infektioner. I denna studien visar man hur behandling med anti­biotika inte har goda resultat på kronisk bihåleinflammation då bakterierna som orsakar symtomen är skyddade i biofilm. Vid inflammatorisk tarmsjukdom ser antibiotika initialt ut att ha effekt men symtom återkommer, troligtvis åtminstone delvis som ett resultat av mikrobernas skyddade existens i biofilm.

Biofilm

Sjukdomsorsakande bakterier producerar ofta biofilm där de kan skydda sig från antibiotika, immunförsvaret eller andra hot mot deras existens. Upp till 80% av mikrobiella och kroniska infek­tioner är associerade med form­ation av biofilm. Det finns olika substanser som bryter upp biofilm men det finns anled­ningar att överväga alternativen innan man väljer vilken väg man ska gå.

Vår naturliga mikroflora har sitt blueprint i biofilm och kan där ­ifrån återställa mikrofloran i kropp­en efter att den blivit störd av någon anledning. Frågan är om vi verkligen vill använda substanser för att ”blint” slå sönder biofilm eller om vi vill använda ”intell­igenta” biofilmbrytare som bara påverkar de skadliga bakterierna. Många antibakteriella örter har den förmågan.

Både Stephen Buhner och Dr. Klinghardt råder till försiktighet med substanser som ”blint” bryter upp biofilm och jag håller helt klart med dem om det.

Antibiotika och långsiktigt tillfrisknande

I denna studien följde man patienter med en historia av borrelia som tidigare behandlats med antibiotika och jämförde med en randomiserad kontrollgrupp. 6,2 år efter insjuknandet fann man att:
⦁ 61% hade ledvärk i borrelia ­gruppen jämfört med 16% i kontrollgruppen.
⦁ 16% hade distal parestesi i borreliagruppen jämfört med 2% i kontrollgruppen
⦁ 16% i borreliagruppen hade koncentrationssvårigheter jämfört med 2% i kontrollgruppen
⦁ 26% i borreliagruppen led av utmattning jämfört med 9% i kontrollgruppen

Fallbeskrivning

I en fallbeskrivning av en patient med tidigare borreliadiagnos följt av antibiotikabehandling utveck­lade patienten senare kroniska symtom, där ibland demens. Borrelia burgdorferi identifierades med PCR i centrala nervsystemet och med immunfluorescens i ryggmärgen.

Apstudier

Falska negativa provresultat är ett massivt problem vid flera typer av infektioner, borrelia inräknad. I denna studien gav antikropps­testet ett falskt negativt resultat i alla aporna som behandlats med antibiotika, trots att de fortfarande hade aktiv infektion. 27 veckor efter att de blivit smittade testade endast 60% av obehandlade apor positivt vilket visar att man lätt missar infektionen med antikroppstest om man haft den länge.

Det så kallade beviset för att en standardkur med antibiotika eliminerar borrelia är just ett negativt test efter behandling och är baserat på Klempners studie publicerad 2001. Apstudien, som gjordes samtidigt och skulle fungera som en kontrollstudie, visar att själva antibiotikakuren verkar leda till att man testar negativt trots att man fortfarande lider av en aktiv infektion. Aktiv infektion påvisades med andra metoder i denna studien då man kunde offra aporna. Av någon anledning släpptes inte denna förrän 2012, elva år efter den första studien.

I Sverige får man vanligtvis 10- 14 dagars antibiotika för en borrelia­infektion och anses efter det vara botad, oavsett symtombild. Studien visar att alla aporna fortfarande hade aktiv infektion efter 28 dagars antibiotikabehandling. 75% av aporna var fortfarande positiva efter Klempners 90-dagars antibiotikaprotokoll, men en av de fyra aporna i gruppen dog under studien och verkar inte vara medräknad, vilket gör att 100% av testade apor fortfarande hade aktiv infektion.

I denna studien visade man också aktiv infektion efter 28 dagars antibiotika och att kvarvarande infektion inte nödvändigtvis skapar fortsatt antikropps­produktion i bäraren vilket leder till falska negativa testresultat. Man visade också att endast en av tio utvecklade det klassiska hudutslaget.

Daptomycin, Cefoperazone och Doxycyklin

Denna trippelkombinationen av antibiotika har visats eliminera borrelia i alla former i cellkultur och förespråkas av vissa läkare på området. Denna effekten uppnåddes vid en konstant nivå av 10 μg/ml. Vi kan uppnå den nivån i blodet med en dos på 6mg/kg kroppsvikt. Endast 11,5% av substansen kommer in i ryggmärgsvätskan vilket är knappt en tjugondel av nivåerna som behövs för att ha effekt.

Man har också  visat i en musstudie att denna behandlingen eliminerar  infektion, men detta validerades med en metod som heter ”ear punch method” som inte säger oss något om närvaro av mikroben i hjärna och ryggmärg där tillräckliga nivåer av daptomycin inte kan uppnås.

Med tanke på hur lång tid denna behandlingen kräver, och att daptomycin inte kommer in i ryggmärgsvätskan i tillräckliga mängder, kan jag inte se att det är en legitim behandlingsstrategi. Denna kombinationen av antibiotika verkar ha stark effekt på biofilm och riskerar där igenom orsaka långsiktiga komplikationer som kan vara svåra att återställa.

Biverkningar av antibiotika

Pseudotumor cerebri syndrome

Den grupp av antibiotika som går under namnet tetracykliner kan orsaka förhöjt intrakranialt tryck vilket kan leda till svåra komplikationer som ibland är permanenta. De flesta symtom försvinner i majoriteten av fallen när man avslutar behandlingen men studier har visat att 25% av de drabbade får långvariga synproblem.

Tjocktarmscancer

I denna studien visade man att sex månaders antibiotika ­behandling ledde till en 17% förhöjd risk att diagnostiseras med cancer i den uppåtgående tjocktarmen fem till tio år efter användning. Man kunde se en liten men statistiskt signifikant förhöjd risk med bara en kur och risken ökade med högre användning. Man tittade också på användning av ett annat antibakteriellt läkemedel som inte påverkar tarmfloran. Denna kunde inte kopplas till någon förhöjd risk för tjocktarmscancer vilket pekar mot störningar av tarmfloran som potentiell orsak

Användning av antibiotika under de första sex månaderna i livet är kopplat till fördubblad risk att utveckla astma senare i livet och risken att utveckla allergier ökade med 50%.

Vissa typer av antibiotika orsakar mitokondriedysfunktion och oxidativa skador. Mitokondrierna är cellens ”kraftverk” där energi i form av ATP produceras. Risk för skador på mitokondriernas DNA har visats samt epigenetiska förändringar som kan förklara vissa av biverkningarna. Epigenetik är funktionerna som styr uttryck av vårt DNA.

Den grupp antibiotika som kallas fluorokinoloner kan orsaka svåra och ibland kroniska skador på senor, muskler, leder, perifera nerver och centrala nervsystemet. Dessa skador kan visa sig timmar till veckor efter användning.

Vissa antioxidanter kan minska risken för negativa effekter av antibiotika om man tvingas ta dem.

Neurologiska och psykiatriska biverkningar

De olika grupperna av antibiotika kan orsakar olika neurologiska och psykiatriska syndrom. I många fall är det en betydande del av patienterna som drabbas.

Biverkningar inkluderar förvirring, encefalopati, hallucinationer, störd vaksamhet, rörelse­störningar som asterixis, dyskenesier, myoklonus, konvulsioner och status epilepticus. Vi ser också återkommande panikattacker, depression, posttraumatiskt stressyndrom och hypomani.

Mikroflora

Tarmfloran spelar en viktig roll i flera fysiologiska processer. Inte bara för matsmältningen utan bakterierna producerar även vitaminer och essentiella aminosyror, bidrar till immun­funktion, skyddar och regenererar tarmslemhinnan och skyddar mot patogener.  

Antibiotika skadar mikrofloran såväl direkt genom att döda bakterier med specifika funktioner som indirekt genom att döda bakterier som producerar näring för andra mikrober. Detta leder också till reduktion av metaboliter som fyller viktiga funktioner i kroppens interaktion med den mikrobiella världen.

Ackumulering av vissa metaboliter i tarmen kan vara toxiska för tarmfloran. Omvandling av dessa toxiska metaboliter sker med hjälp av vissa typer av bakterier. Ett exempel är konjugerad galla som kan hämma tillväxt av bakterier i tunntarmen. Okonjugerad galla, som specifika bakterier skapar, reducerar gallans toxicitet. Okonjugerad galla kan användas som näring av bakterier eller återabsorberas av levern.

Författarna av denna review säger:

”Thus, loss of specific populations of microbiota may lead to the alteration of metabolites and the microenvironment in the gut, which in turn affect the growth of other members of the gut microbiota.”

Förändringar av bakteriella metaboliter

Immunsystemet påverkas av förändringarna i bakteriernas produktion av metaboliter som stör signalering till våra celler. Kortkedjiga fettsyror som produ­ceras av tarmfloran genom fermentering av fibrer har många viktiga effekter på såväl integritet av tarmslemhinnan som reglering av immuncellsdifferentiering och modulering av inflammatoriska och immunologiska responser.

Utarmning av bakterier genom antibiotika leder till reducerad produktion av kortkedjiga fettsyror vilket visats orsaka förhöjd inflammation i tarmen i möss med oral candidainfektion. Administrering av kortkedjiga fettsyror hjälpte behandling mot candida och minskade inflam­mation i antibiotikabehandlade möss.

Bakteriell signalering och antimikrobiella peptider

Mikrober i tarmfloran kommunicerar konstant med vårt immunsystem genom receptorer som TLRs och NLRs. Utarmning av vissa typer av bakterier reducerar dessa receptorer och försvagar signalering som dödar problematiska bakterier och håller andra bakterier i schack. Möss med brist på Reg3β, som är en anti­mikrobiell peptid aktiverad av TLRs, har visats ha ett försvagat försvar mot salmonella.

NOD1, som är en av receptorerna som känner igen vissa typer av bakterier spelar en viktig roll i immuncellernas effekt mot Streptococcus pneumoniae och Staphylococcus aureus. Peptidoglycan som produceras av bakterien, och som är delen NOD1 känner igen, minskar vid störd tarmflora vilket är kopplat till sämre förmåga att eliminera infektion med Streptococcus pneumoniae och Staphylococcus aureus.

NOD2 aktiverar produktion av antimikrobiella peptider i tarmen. En fungerande tarmflora är nödvändig för denna funktionen och brist på NOD2 är kopplat till förhöjd mottaglighet av Streptococcus pneumoniae, Staphylococcus aureus och listeria i möss.

Immunstörningar i tarmen

Antibiotikaorsakade störningar i mikrofloran påverkar utveckling och funktion av immunceller i tarmen. Utarmning av mikroflora i tarmen minskar produktion av IL-22, en cytokin som bär inform­ation i immunförsvaret. Detta orsakar större känslighet för patogener.

Det kan också orsaka dysreglerad Th1-Th2-balans som även orsakas av många mikrober, där ibland borrelia. Detta är immunceller som måste vara i balans för att korrekt immunrespons ska aktiveras och avaktiveras vid rätt tillfälle och måste adresseras i alla protokoll för kroniska infektioner.

Störd produktion av Treg och Th17, som är två viktiga celler i immunförsvaret, kan också orsakas av störd mikroflora. Detta kan bland annat öka mottaglighet för infektion med ursprung i tarmen. Infektionen orsakas i detta fallet alltså inte av en mikrob som kommer in utifrån utan genom att kroppen tappar sin förmåga att reglera bakteriefloran som redan finns i tarmen vilket gör att vissa bakterier, som under balanserade förhållanden inte orsakar problem, nu leder till symtom.

Systemiska immunstörningar

Antibiotikaorsakade immunstörningar är inte begränsade till tarmen utan effekter syns även systemiskt. Musstudier har visat minskning av både signalmolekyler och immunceller i benmärg och cirkulation med ökad mottaglighet för E.coli-infektion och sepsis (blodförgiftning) orsakad av klebsiella pneumoniae.

Utarmning av mikroflora stör även lungornas försvar mot sjukdoms­orsakande mikrober, genom förändrad metabolism i lungornas immunceller, vilket är kopplat till försämrad kapacitet att bryta ner Streptococcus pneumoniae. Det leder också till försämrad respons till LPS som är en endotoxin i cellväggen på gram-negativa bakterier. Responsen till lipoteikoesyra, som är en beståndsdel i cellväggen hos gram-positiva bakterier, försämras också.

Störd mikroflora dysreglerar TLRs signalering vilket leder till reduk­tion av både signalmolekyler och IgA (antikropp) i lungorna. Detta kan leda till ökad risk för lung­inflammation orsakad av Pseudomonas aeruginosa. Patienter behandlade med antibiotika hade också minskad IFN-γ-produktion, en viktig cytokin i immunresponsen, med försämrad förmåga att eliminera hepatit-B.

Sammanfattning

Vi har alltså en situation där olika mikrober och deras metaboliter balanserar mikrofloran och reglerar olika immunresponser såväl i tarmen som systemiskt. När vi stör detta med antibiotika, och andra saker som har liknande effekter, orsakar vi en situation där man blir mer mottaglig för infektioner och där redan närvarande mikrober kan bli mer aggressiva. Detta leder till större risk för symtom och sjukdom. Tidigare har man arbetat efter hypotesen att en mikrob kommer in i kroppen och gör oss sjuka och om man dödar den ska vi bli friska. Detta fungerar ofta kortsiktigt men många gånger inte så bra i längden.

När man gör detta med antibiotika löper man stor risk att ställa till det ordentligt i hela denna reglerande värld av mikroflora och i längden orsaka svårare sjukdom som är mer komplicerad att behandla. Många symtom vid en kronisk infektion orsakas av en dåligt reglerad immunrespons och en hel del fokus behöver läggas där för att återställa vår hälsa.

Att minska belastningen av sjukdomsorsakande mikrober är en del av den processen men detta måste göras utan att påverka alla mikrober som ska vara delaktiga i regleringen. Det är i samarbete med dem som vi kan återställa en normal reglering och därigenom återfå vår hälsa.

Paradigmet av fokus på att döda mikrober är över och våra försök att barrikera oss från den naturliga världen har misslyckats. Det är vi som gått i krig med den mikrobiella världen och den mikrobiella världen har vunnit. Det är dags för en mer sofistikerad inställning till vår inter­aktion med den naturliga världen som vi är och alltid har varit en del av.